onsdag 11 april 2012

Dark places - Gillian Flynn

Dark Places är så hyllad inom bloggsfären att vår hjältinna, den forna bokhoran Helena Dahlgren har döpt sin blogg efter boken. Den kommer på svenska på Modernista i maj (Mörka vrår) och jag satte äntligen tänderna i den här "höjd upp till skyarna och beströdd med guld och diamanter"-boken.
Snabb plot: Libby är 32 år och den enda överlevande efter ett blodigt drama som utspelade sig för tjugofem år sedan. Natten då hennes två systrar och hennes mamma mördades av storebror Ben. Libby vittnade mot Ben, Ben spärrades in på livstid och Libby har fram tills denna dag inte ägnat sitt vittnesmål en tanke. Hon har levt på sin mammas livförsäkring och royalties från boken hon skrev om mordnatten, men nu börjar pengarna sina. Hon får från ett oväntat håll ekonomisk hjälp om hon på ett villkor börjar forska i vad som hände den där natten. Är Ben kanske oskyldigt dömd?
Det jag gillar och samtidigt ogillar med den här boken är de fruktansvärt detaljerade beskrivningarna av den misär familjen Day (de heter det) lever i på sin farm. Libby, Michelle, Debbie och Ben har det inte så lätt och deras mamma kämpar och sliter för att de ska få mat på bordet och ha någorlunda hela kläder att gå till skolan i. Deras far Runner är en alkoholiserad fåne som dyker upp då och då och kräver mamman på pengar. Det skär i hjärtat när man läser om den fattigdom de lever i, som man själv är så långt ifrån men som många i dagens samhälle faktiskt befinner sig i.
Ben, får vi veta, försöker glömma den trasiga familjesituationen genom att hänge sig åt droger och flirter med satanism. Allt är helt enkelt så olyckligt och eländigt att man drar sig för att läsa vidare. Deckarintrigen är inte alls så medryckande som jag väntade mig och med misär och armod upp till armhålorna tar boken alldeles för många ångestfyllda timmar att ta sig igenom för att jag ska få upp nåt läsflow.
Nej Helena får ha sin Gillian Flynn ifred och jag tar ett djupt andetag efter bokens slut och tackar min lyckliga stjärna för mitt eget välbestånd.

1 kommentar:

Bokomaten.. sa...

vet du, jag blev inte helt överförjtust. läste Sharp Objects också och kände lite samma sak där. (Ska ta mig i kragen och publicera de där recarna ngn g). Jag räknade ut handlingen alldeles för snabbt och visst var det lagom spännande, men inte sååå spännande. Faran med att hajpa något för mycket antar jag..